Vikten av en startpunk, en titel och en synopsis

Det var hos nya frissan allt började. Efter en stunds klippning, under tystnad, fick jag den obligatoriska ”vad jobbar du med” frågan.
-Datorspelsberoende, hjälper de som spelar för mycket.
Saxen slutade genast att klippa och frissan stirrade på mig som hon sett ett spöke.
-Du skojar!?Du vet inte hur länge jag  letat efter hjälp till min grabb.
Hon berättade om sonens massiva spelande som uppenbarligen gått överstyr.
Och att hon nästan gett upp.
Resten av klippningen pratade vi bara spel…
När jag betalt och gett henne mitt visitkort sa hon med bestämd röst:
-Lova mig att du skriver en bok om ditt arbete. Du kan inte ana hur utbrett det här är.

På väg till min mottagning snurrade tankarna i ilfart.
Bok!? Skulle jag skriva en bok? Visserligen hade jag planer på att skriva en rapport om mitt pionjärarbete. Men till en hel bok var steget långt, alltför långt. Eller?
I skolan blev jag uppläxad av min svenskalärarinna. Sven, du kan inte skriva så här.
En mening måste bestå av minst följande delar….och vad är det här för ett ord, finns det?
Under gymnasietiden var jag och några kompisar starkt influerade av  Kjell Alinge och Janne Forsell.
Två radiopratare som var totalt gränslösa i sina fantasifulla dialoger.

Nu satt jag ändå vid datorn med ett tomt worddokument på skärmen. Det kändes nästan som att min gamla fröken utmanade mig: kom igen nu Sven visa att du kan skriva!
Jag skrev in DATORSPELSBEROENDE och centrerade texten mitt på sidan.
Titel klar!  Sedan följde Sven Rollenhagen lite längre ner.
Jag lutade mig tillbaka och log för mig själv. Ja jäklar! Det kan bli nåt!

Oavsett anledning till ditt skrivande är det första steget, startpunkten, att välja. Vill du skriva en bok?
Tvekar du redan där så lägg skrivplanerna åt sidan. För den som tvekar vill inte. Och den som vill tvekar inte.
Det jag menar är att du från första stund måste vara ytterst målmedveten och fokuserad. Annars händer ingenting.
Att jag tidigt bestämde mig för en bra titel hjälpte mig mycket. Om jag irrade iväg hade jag alltid klart för mig vad bokens fokus var, datorspelsberoende, och inget annat! Titeln blir som en fyr som leder dig rätt när du skrivit dig vilse.

När jag började att skriva blev det en salig blandning av brödtext, lösa tankar och rubriker.
Efter några sidor  blev jag hejdad av mina kloka barn:

Pappa! Du måste ha en synopsis!

De hade förstås rätt. Likväl som ett husbygge kräver en planritning vill den blivande boken ha en struktur. En ram att hålla dig till som tvingar in dig på rätt spår när du börjar att vingla.
Jag lydde mina barn och skapade ett ramverk som jag till stor del följde.

En annan fördel med detta vara att jag på ett enkelt sätt kunde presentera mitt bokprojekt för ett förlag. Men det berättar jag mer om framöver!

Av Sven Rollenhagen