Tankar kring att skriva en historisk roman: Den ovälkomna gåvan

Yvonne på norrsidan

Den här boken är den fjärde i en serie historiska romaner. Därför gav den mig särskilda problem. Jag måste vara konsekvent samtidigt som jag inte fick upprepa mig.

Tidigare hade jag skrivit en hel del om hur man levde på landet på 1700-talet. Hur levde folk? Vad åt människor på landet? Vilka kläder hade de? Fast jag försökt ta reda på det mesta, missade jag en del. I en av de tidigare böckerna hade jag gjort fel på vad det fanns för vägar. Jag hann rätta det i tid. I en annan bok hade jag låtit 1700-talets bönder såga ner träd. Fel! På den tiden högg man träden. Släktforskare är kunniga i historia. Ett bra ställe att träffa vänliga och hjälpsamma människor är: http://aforum.genealogi.se.

För den nya boken bestämde jag mig för att det var nog med historisk efterforskning. Kyrkoböckerna fick räcka. Jag skaffade mig ett halvårs abonnemang på Arkiv Digital. (www.arkivdigital.se) Kan rekommenderas till alla som vill skriva historiska romaner i svensk miljö!

Redan tidigare letade jag i digitala kyrkoböcker. Jag var intresserad av ett särskilt hus. Gårdar är lätta att hitta i de digitaliserade husförhörslängderna, eftersom där oftast finns register i bokstavsordning. Men så besvärligt det är  är att läsa  husförhörsanteckningarna! Ibland undrar jag varför prästerna skrev så otydligt. Varför de kladdade de så? Var det något de ville dölja? Jag avslöjade en präst. Där han suddat och skrivit över syntes ändå: ’ Dränkt sig med flit’. Det var något att hänga upp en berättelse på!

Eller förresten… Jag ville ju också fortsätta berättelsen om den unga kvinnan, Aurora Ottiliana. Hon som just gift sig. Aurora blev änka för andra gången vid 28 års ålder. Med tre barn!

Hennes bror dog i syfilis. Och en piga i granngården dog i samma sjuka. Detta fick jag reda på ur ’dödboken’. Litet skandaler skadar inte i romaner! Mera skandaler.  Aurora Ottilianas yngre syster, Lisa, hade i kyrkoböckerna några olika ’oäkta’ barn. Två gånger gifte hon sig efter barnsbörden. Sexstraffen var obevekliga och sexdriften lika stor som nu. ’Lägersmål’ heter det eller ’lönskaläge’. Båda skyldiga fick betala böter. Om de inte lägrat varann ’under äktenskapslöfte’, förstås.

Men hur var det nu med Maria, dottern som föddes 8 månader efter Auroras makes död? Vem var hennes ’riktige’ far? Vad kunde hon ha fått med sig i livet? En ovälkommen gåva! Nu slog fantasin till. Den röda tråden stod flickan för, Maria med den ovälkomna gåvan. Sedan vävde jag in kapitel med de mer eller mindre pikanta detaljer jag hittat i kyrkoböckerna.

Om jag lyckats balansera fantasi och fakta vet jag inte. Jag vet att människor på den tiden trodde att det fanns personer som hade förmåga att bota. Maria fick inga barn. Jag hoppas att ingen annan släkting blir störd av min tolkning av flickans ’ovälkomna gåva’.

Av Yvonne Waern