Redigeringstips från en författare

AnnaDolly3
Anna debuterade med boken Dansfeber 2012, och har sedan dess skrivit 60 barn- och ungdomsböcker, varav ca 30 redan finns utgivna. Anna skriver också noveller för vuxna, både skräcknoveller och veckotidningsnoveller. Anna är nominerad till Norrlands litteraturpris för bästa barn- och ungdomsbok 2014, med Dansfeber överallt.

Här är hennes bästa råd till dig som aspirerande författare

Har du skrivit ett manus och redigerat det tills du känner dig så less på det att du aldrig mer vill se åt det? Bra! Då är du nästan färdig. För vare sig du hade tänkt skicka in det till ett förlag, eller satsa på egenutgivning, skadar det nog inte att ta en redigeringsrunda till. Jag tänkte dela med mig av några misstag jag har gjort med mina manus. Kanske har du gjort samma?

* För stort persongalleri
Behövs verkligen alla personer du har med, eller fyller några av dem samma funktion? I ett manus hade jag två olika personer som egentligen inte tillförde något annat än att det hjälpte till att lösa huvudkaraktärens problem. De två personerna slog jag ihop till en. Jag hade också med personer som egentligen inte fyllde någon funktion alls, de tog jag bort.

* Karaktärer som är för lika
Jag hade en gång med två karaktärer som i princip skulle ha kunnat vara samma person. De pratade på samma sätt, och de reagerade på samma sätt i olika situationer. Jag fick arbeta en hel del för att få till det. Replikerna var det jag hade svårast att få till, men också det jag tycker gjorde mest skillnad. Jag tänkte att det skulle gå att lista ut vilken av dem som sa vad bara genom att läsa vad de sa.

* För seg början
Jag slutar läsa en bok efter bara några sidor om jag inte fastnat för den, och jag tror inte att jag är den enda. Det gäller alltså att få de första sidorna riktigt spännande, En lång bakgrundsinformation kanske passar bättre att ta längre fram i boken än just här.

* Att börja meningarna på samma sätt
Vid ett tillfälle tror jag att jag hade börjat tio meningar i rad med Han. Det tog inte alls lång tid att skriva om det på ett bättre sätt, men det var något jag inte hade upptäckt själv, trots att jag läst igenom manuset så många gånger. Kanske har du gjort samma sak?

* Svårläst text
Det är en sak att läsa det man själv har skrivit, tyst i sitt eget huvud. Det är en helt annan sak att läsa det högt. Först då kan du hitta ställen i texten som andra kommer att tycka är svårlästa. Särskilt bra är det att läsa högt för någon annan. Då kan du också få veta om det finns några ställen i manuset som inte riktigt fungerar som du tänkt.

Jag hoppas att ditt manus blir ännu lite bättre efter en sista redigeringsomgång med mina tips, och önskar dig all lycka till med det!

/Anna Hansson
Hemsida: annahansson.n.nu