Författaren som sätter övernaturlig knorr på verkligheten

11040852_10152650162521816_8111513452316679641_n

När insåg du att du ville bli författare och vad inspirerade dig till att börja skriva?

Det är väl här jag ska berätta hur jag började läsa innan jag kunde gå och hur jag började skriva i treårsåldern? Men riktigt så har det inte gått till. Jag började läsa och skriva en bit in i skolåldern och intresset för att skriva började först när datorerna fick ordentliga skrivprogram. Jag är knappt säker på om jag faktiskt insett att jag vill bli författare än. Berättare – ja, skapare – ja, en person med tusen historier som driver henne till vansinne och som kommer få henne att explodera om de inte kommer ut – ja.

Det jag däremot var tidig med var att rita bilder, måla, spela teater och berätta historier genom att regissera fantasilekarna mycket detaljerat när jag lekte med mina vänner.  Jag berättade var leken utspelade sig, jag delade ut rollerna i leken, jag berättade vad de skulle säga, när de skulle säga och vad som sedan hände. Jag var uppenbart en skitjobbig kompis. Jag visste tidigt att jag skulle bli skådespelare och trots att jag aldrig kom till filmens värld är hela livet en scen som jag gärna använder. När jag skriver en historia idag blir det inte bara text, jag målar även bilder, jag pysslar och knåpar runt omkring och skriver gärna små spinn ofs.

Intresset för att just skriva ner historierna kom någon gång under sena tonåren, när jag skrev första kapitlet ur en av mina berättelser som diagnostiskt prov i nian. Min lärare kom sedan fram till mig och berättade att hon ville läsa fortsättningen. Därför har jag lovat henne att om jag någonsin skriver färdigt den boken, så ska hon ha ett ex. Där upptäckte jag att det skrivna ordet var ett bra sätt att förmedla mina historier. Det tog dock längre tid än att måla en tavla, berätta historien eller göra en liten pjäs av det. Min otålighet fick mig att ge upp varje gång jag försökte och jag höll mig till noveller, vilket är ett mycket bra format och inget att förringa.

När jag studerade till socionom som vuxen fick jag hjälpen med uthålligheten, planeringen och upplägget, eftersom jag då var så illa tvungen att skriva färdigt det jag höll på med. Jag lärde mig att stänga ute allt annat och bara göra. Efter examen bytte jag ut uppsatserna mot romaner och psykologiböckerna mot skrivhandböcker. Jag skrev, med hjälp av Stephen King, första utkastet till Alvhilda hösten 2010 vid trettiofem års ålder.

Och resten är historia, eller hur man nu brukar uttrycka sig.

Du kommer ge ut en triologi. Vad heter den och vad handlar den om? 

Trilogin heter Alvhilda och första heter Alvhilda – Uppvaknandet. Den kommer ut nu i mitten av April. Andra boken heter Alvhilda – Lidandet och kommer ut i juni nu i år. Tredje boken är planerad att komma ut nästa vår och namnet är inte helt klart än, förutom Alvhilda – Någonting.

Alvhilda kom till när jag tänkte att jag skulle skriva något enkelt. Alla historier jag har i mitt huvud bygger på något mer komplicerat och kräver en del av mig för att kunna skrivas. Därför funderade jag på vad jag tyckte om att läsa och kom fram till att jag tyckte om vampyrer. Tanken var att jag skulle skriva en typ av vampyrbok men inte om just vampyrer eftersom alla andra redan gjorde det. Jag funderade över vad som kunde påminna om en vampyr i fråga om kampen mellan det goda och det onda, om den svåra förvandlingen från människa till det övernaturliga och motståndet inom personen som utsätts. Jag började leta i våra egna sägner, våra naturväsen har ju inte synts till på några hundra år och folk tror ju bara att de är myter, men kanske är det bara så att de glömt bort vilka de är. När jag väl skrivit den mycket simpla historien kom den till liv och blev så mycket mer.

Från en bok med ett perspektiv blev det tre böcker med tre olika perspektiv så man får veta sanningen i tre olika lager. Några ser likheter med deckare eftersom det är många trådar som läggs ut som jag kopplar ihop mellan böckerna, men det är rakt igenom en övernaturlig story baserad på våra sägner, lagd i vår verklighet, där jag lekt med människors skepsis och rädsla.

Hur mycket av din fiktion är taget från verkliga händelser? 

Inget är egentligen taget direkt ur verkliga händelser. Självklart blir jag inspirerad av saker som sker men det är aldrig så att jag använder mig av det rakt av. Framförallt blir jag inspirerad av saker jag läser, så som svensk mytologi, psykologi, politik och samhälle. Samhällsklimatet, politiska debatter, töntiga saker på facebook kan utan problem skapa en övernaturlig, sci-fi-lutande skräckhistoria i mitt huvud. Men när man läser den tror jag det är svårt att se likheterna till inspirationskällan.

Vad var det svåraste med att skriva din bok? 

Jag kan i allmänhet ha svårt att fokusera på det jag faktiskt ska skriva. Det är ofta fler böcker som vill påverka eller få mig att skriva den istället för det jag just för stunden jobbar med. Att inte börja döma sin text innan den är klar. Att stöta bort kritikern från axeln, som alltid vill klaga och säga att man inte duger.

Just Alvhilda var en sådan stormförälskelse att jag inte hade svårt att sätta mig och skriva på henne. Där var nog mer problemet att jag inte fick så stort utrymme som jag ville. Historien var mycket bestämd på vad den skulle handla om och vad som skulle hända. När jag försökte skriva en synopsis eller skriva något jag själv ville lägga till, fick jag total skrivkramp. Jag var tvungen att hålla mig till den story som blev mig given, så att säga. Inga avstickare.

Vem är din favoritförfattare och influerar deras stil ditt sätt att skriva? Vilka böcker har influerat dig mest? 

Här vill jag först knyta an till det jag sagt tidigare, det är inte skrivandet i sig som driver mig till att bli författare eller att skriva, det är historien. För mig är inte jakten på den perfekta meningen i fokus, även om jag tycker att det är viktigt att texten skall flyta. Enkelt språk men inte simpelt, med historien i fokus. Som inspiration har jag läst brett och skrivit så som känts bekvämt för mig. Men om jag ska ta någon är det framförallt Stephen King. Han skriver rakt, inga krusiduller, enkelt och lättläst. Det är något jag själv är ute efter. Framförallt inspirerar han mig i storyväg. Jag älskar hans historier och det var hans bok ”Att skriva” som fick mig att putta bort kritikern och faktiskt våga skriva färdigt något. Han är på det sättet medhjälpare till Alvhilda.

Det är även Anne Rice. Jag tycker om hennes vampyrböcker där hon just laborerar med ont och gott. Hon får en att älska ett monster genom att ge det känslor. Frågan är ju om inte vi är monster inför andra djurs ögon, men ändå kan vi älskas. Alvhildatrilogin är inspirerad av hennes sätt att tänka runt monster.

Vilka tips vill du dela med dig av till andra författare?

Att skriva. Inte tänka så himla mycket på allt annat runt omkring. Att inte tappa inspirationen i alla måsten. Det tror jag är det viktigaste i skrivandet, att göra det för att det är roligt. Jag har själv märkt att när jag lämnade byrålådan och började jaga läsare, jaga recensioner och uppmärksamhet, det var då kritikern fick ta plats på axeln igen och det blev tuffare att skriva.  Skriv i första hand för din egen skull, din och dina karaktärer, i nästa steg kan du börja fundera över vad andra tycker. Och även om det är viktigt att läsa mycket för att få fler verktyg till sin verktygslåda, är det även viktigt att inte jämföra sig själv för kritiskt. Visst är det bra att bli inspirerad av andras skrivstil, men definiera dig inte utifrån det. Och allra viktigast – vi är alla olika och ingen sitter på den universella nyckeln på skapandet. Om någon säger sig veta HUR MAN ska skriva, dra öronen åt dig och underkänn inte dig själv bara för att du inte fungerar på det sättet.  Det finns nämligen inte ETT sätt att skriva en bok på, det finns lika många som det finns skrivande människor.