Håkan Lindgren in på bara skinnet

11137061_10153233478806310_191649369_n

När insåg du att du ville bli författare?
Författare är ett så mäktigt ord att jag fortfarande inte vet om jag vågar  Men allvarligt talat, det kanske var för fem år sedan. Ganska sent egentligen för någon som alltid älskat att läsa, och som gillar att skriva. Eller lite småkorkat kanske, att jag inte insett att det var det jag borde göra … Men jag har alltid haft mycket för mig, så jag stannade väl inte upp och funderat förrän då, antar jag.

Vad inspirerade dig till att börja skriva?
Efter att ha roat mig med att skriva låttexter, först åt en kompis som är sångerska, sedan åt ett produktionsbolag som ville översätta franska texter till engelska, och så några helt egna alster, bestämde jag mig en dag att försöka mig på att skriva någonting längre. Jag minns inte vilket som kom först, men en annan kompis och jag bestämde oss för att göra verklighet av våra drömmar och skriva någonting tillsammans, och ungefär samtidigt läste jag om sajten Kapitel1. Det gemensamma skrivprojektet rann ut i sanden, men Kapitel1 visade sig bli en riktig inspirationskälla, där alla medlemmar skriver, läser och kommenterar varandras texter. Och där kom första novelltävlingen, som också blev en slags startpunkt.

Du kommer ge ut en bok ”Att raka en Zebra”, varför valde du det namnet?
Boken har haft minst fem-sex olika namn. ett av de sista var ”Zebrans ränder”, med frågeställningen om en människa verkligen kan ändra sig, eller om zebrans ränder aldrig går ur. Förlaget gick igång på titeln men ville poppa upp den lite. Jag föll direkt för deras förslag och hoppas att titeln kommer att locka många läsare.

Hur mycket av din fiktion är taget från verkliga händelser?
Ganska mycket, skulle jag nog säga, även om det inte är en självupplevd historia. Jag identifierar mig ganska mycket med en av huvudpersonerna, men det innebär inte att jag varit med om allt han gjort, eller ens att jag skulle reagera som han gör. Saker som någon kan ha sagt i verkligheten har fått en ganska stor betydelse i boken. Och alla lägenheter i Paris har jag någon gång bott i

Vad var det svåraste med att skriva din bok?
Kanske är det så för alla författare och deras första bok, men i början var det att konstruera historien från början till slut, att se till att det jag berättade var intressant för historien och faktiskt förde det hela framåt. ”Att raka en zebra” är tredje versionen, med ganska stora förändringar varje gång. Första versionen var för snäll, nummer två var en kriminalroman som kanske inte var så nyskapande som jag hoppats, och den slutgiltiga versionen en omarbetning, med detaljer från de tidigare två och en hel del nytt, som jag äntligen är riktigt nöjd med.

Vem är din favoritförfattare och influerar deras stil ditt sätt att skriva?
Jag har många favoritförfattare. Håkan Nesser är en av dem, inte minst på grund av hans språk. Om det påverkat mitt skrivande vet jag inte, men i vissa av mina formuleringar kan jag se lite Nesser, utan att jag gjort det medvetet. Jag gillar också Jo Nesbö, som jag tycker bara blir bättre och bättre i sin berättarteknik.

Du har gett ut ett antal noveller, har du fler på gång?
De noveller jag gett ut sträcker sig ju över flera genrer, allt från humor och livsberättelser till skräck och erotik. En annan tror jag skulle kunna göras om till en amerikansk romantisk komedi, om någon regissör skulle ha lust …
Jag har flera outgivna noveller som jag gillar men som kräver en del finputsning. Kanske borde jag bestämma vilken genre de skall tillhöra, eller så kanske man inte skall låta sig styras av någonting sådant? Jag har några andra idéer också, någon skulle kunna bli en novell medan en annan eventuellt kommer att få mer plats och bli en roman.

Vilka tips vill du dela med dig av till andra författare?
Oj, vilken svår fråga får någon som inte har en massa utgivna romaner bakom sig. Jag skulle säga att det är viktigt att hitta rätt balans mellan att behålla sin skrivaridentitet, sitt språk och sin berättarteknik, och att faktiskt lyssna på duktiga skrivcoacher, lektörer och andra som vet vad de talar om, och ta till sig deras råd om vad som fungerar eller inte, vad som fångar läsaren och vad som får henne eller honom att tröttna. Tro på dig själv, men lyssna på de som vet, med andra ord.