Råd från författaren Mikael Strömberg

bild

”Ska DU skriva en bok, du som knappt läser böcker?” Så sa en vän till mig, med en något nedlåtande ton. Visst, jag läste inte jättemycket böcker förr om åren. Det är något som kommit mer och mer i takt med skrivandet, vilket jag är tacksam för. Inte minst i studeringssyfte. Läsa och skriva är vad som göder språkutvecklingen, som i sin tur hjälper ett författarskap framåt. De enklaste och billigaste hjälpmedlen. En arbetskamrat ställde ungefär samma fråga, med samma hånfulla tonfall. ”Ska DU bli författare?” Nog insåg jag att vägen från idé till färdig bok var, och är, full av hinder. Men de som när författardrömmar behöver inte tvivel från omgivningen. Tvivel är ett av alla de hinder vi som skriver själva brottas med, men fungerar också som bränsle till förbättring.

Jag har varit delaktig i ett antal musikprojekt, och det är samma sak i musikbranschen. Vägen från idé till att få ge ut en skiva är lång och snårig. Det handlar om att inte ge upp. Efter att i åratal skrivit komprimerade historier i form av låttexter ville jag prova något annat, då jag tvivelsutan tycker om att skriva. Jag hade en idé, så jag satte igång. Till en början visste jag inte varthän det barkade. Skulle det bli en novell? En hel roman? Eller skulle det helt enkelt barka åt helvete? Jag valde förmodligen sämsta tänkbara tillfälle att försöka få ihop en längre text när jag skrev min debutroman (Vätten, 2011), som jag skrev under 2010. Min dotter var tre år gammal, och min son var nyfödd. Det fanns annat att göra än att skriva bok. När tystnaden väl la sig i lägenheten, satt jag med hängande huvud och grusiga ögon och stirrade in i skärmen. Orden växte långsamt fram. Extremt långsamt. Men till slut hade de vuxit till en så pass stor mängd text, att det hela skulle kunna bli en roman. Jag kände mig stolt och hoppfull. Då kom tvivlet. Igen.
Var manuset tillräckligt bra?

Jag tyckte att jag hade slagit an tonen i berättelsen. Karaktärerna, protagonisten och antagonisten, satt. Världen likaså. En dramaturgikurva krängde av och an, från lättsamt och roligt till tungt och läskigt, och nådde till slut en höjdpunkt som landade i en avrundning. Jag hade utvecklat min idé. Jag hade gjort min research. Jag hade redigerat, redigerat och redigerat. Och ja, skrivit en bok, tänka sig. Jag kunde klappa mig själv på axeln, för jag hade minsann gjort mitt bästa.

Problemet var ju bara att den här boken, som jag valt att hålla käft om att jag skrivit eftersom vissa inte kunde låta bli att håna mig för den, inte var annat än en hemlig Word-fil i min dator. Och let’s face it, den som säger att den bara ‘skriver för sig själv’, snackar med största sannolikhet strunt. I alla fall om personen i fråga suttit i ett år eller längre och pressat ur sig en längre skönlitterär text. Jag har svårt att tro att den personen skrivit denna roman för att läsa själv. Eller vad vet jag? Jag för min del ville åtminstone att andra skulle läsa min berättelse, och behövde således hitta ett förlag – the Mount Everest av hinder i bokvärlden. Så jag kastade ut krokarna. Väntade. Väntade. Väääntade. Och så en dag, fick jag napp. Någon trodde på mig och på mitt manus, och var villig att ge mitt författarskap en chans. Därefter gick allt i en rasande fart. Det blev en bok till (Inmurad, 2012), och nu har det blivit ännu en till (Vad gör dina barn när du sover?).

Så, har du en idé – kör hårt! Låt bara inte trådarna spreta ut sig i flera projekt, utan håll dig till en och samma story tills den är färdig. Därefter finslipar du. Har du för lite tid? Deal with it. Det går att skriva var som helst, när som helst. Om inte, så har du ju förhoppningsvis huvudet med dig överallt. Processa historien, så går det lättare att skriva när du väl finner ro för det. Det finns inga ursäkter. Och skit i vad andra säger och tycker. Som sagt, du behöver inte tvivel från omgivningen. De tvivel du själv bär med dig, är besvärliga nog. Men lönen för mödan är definitivt värt besvären.

Mikael Strömberg, född 1976, är uppvuxen i Norrtälje och bor idag i södra Stockholm. Han debuterade 2011 med den kritikerhyllade skräckromanen Vätten, och gav ut spänningsromanen Inmurad året därpå. Hans nya bok Vad gör dina barn när du sover? går i samma anda, där mörk vardagsrealism möter övernaturliga element.