Författaren som hellre sitter under en korkek

JEU1232

Under våren 2009 hade Jan-Erik Ullström ett par kapitel långt manus i sin hand, som skulle komma att bli en färdig historia på 1,2 miljoner tecken bara ett år senare. Ett par månader innan den våren hade en och samma mening cirkulerat i huvudet; ”Gwendolyn hade alltid längtat”. På nyårsdagen 2009 med ett mående som efter vilken nyårsnatt som helst skrev han ner sin mening som blev till fler i rasande takt, ett resultat av både multikreativitet och ovanligt livlig fantasi.

Möjligheten att skapa egna världar har funnits ända sedan barnsben och tiden av mobbing under skoltiden. I barndomen fann Jan-Erik tröst ute i naturen och satt ofta lutad mot ett träd där han lät känslorna flöda fritt, samtidigt som han i tanken var fri att bygga upp egna små världar, där han själv fick spelrum att vara hjälten. Detta skapade både den han är idag, och det han skapar idag.

Jan-Erik Ullström finner fortfarande inspiration under sina magiska skogspromenader. Hälften av de verklighetsinspirerade historierna som han slutligen gör om till text hämtas just bland träd och vind, och den andra hälften kommer från de intensiva drömmarna han har på nätterna. Ibland vaknar Jan-Erik helt utmattad av drömmar som nästan känns verkligare än verkligheten och vissa kapitel är skrivna rakt upp och ner ifrån dessa drömmar.

Att få själva idéerna, och det han kallar för bokens ramverk går oftast väldigt fort. Att däremot skriva ut allting som finns i huvudet tar längre tid. Att skriva är dock inte svårt för honom, men att skriva enligt regelboken och alla måsten som många författare talar om var däremot lite krångligare – Jan-Erik Ullström bryr sig inte om måsten på samma sätt och kör hellre på sitt eget spår eftersom han har märkt att det fungerar bra.

Ett av de måsten som Jan-Erik också bortser ifrån är föreställningen att man måste läsa mycket böcker för att kunna skriva. Jan-Erik känner sig inte tvungen att läsa mer än de 59 böcker han läst av fri vilja, han skriver hellre än han läser och vill råda fritt över sin tid.

Något som också är viktigt för honom är att inte kopplas ihop med andra författare, det är lätt hänt att skrivuttrycket och fantasin återspeglas beroende på vilken författare man läser. Jan-Erik vill skriva som just Jan-Erik och ingen annan. När skrivandet är igång, vilket sker under sena kvällar och nätter eftersom han dessutom har både heltidsjobb på dagtid och en familj att umgås med, känns det för honom som att återskapa en film som bara han själv sett. Skapandet är uppdelat i tre enkla steg; början, fortsättning och avslut. Delarna däremellan fyller hjärnan i av sig själv.

Till andra författare vill Jan-Erik Ullström ge rådet att gärna lyssna till andra och plocka ut valda delar av det som sägs, men fortsätt att vara dig själv. Det som tycks om dig säger ofta mer om tyckaren än om dig som författare, följ därför ditt eget hjärta i slutändan.

Vad gäller utgivning råder han andra att först ta reda på om det tilltänkta förlaget ger ut just din genre, och sedan följa de förhållningsregler som förlaget har kring manus och annat. Samtidigt är det viktigt att sticka ut och att genom klipskhet se till att just ditt namn finns i deras bakhuvud när manusen sorteras i olika högar på förlagens skrivbord.

I dagsläget har Jan-Erik Ullström mängder av bokidéer i sitt huvud och det är en evig brottningsmatch på prioriteringsmattan om vilken som ska få utrymme. Framtidsdrömmen är att just han själv ska skriva just den boken som hela världen sedan läser. På det stora hela är drömmen att lyckas på ungefär samma sätt som Rowling, författaren bakom Harry Potter som inte tjänar pengar för att kunna erhålla materiella ting utan snarare skriver för att erhålla tid till att kunna skriva ännu mer.